Då var 2023 här.
Jag är så trött och sliten så jag vet knappt ut eller in.. Inser också mitt i allt att det enda jag vill här i livet är att någon ställer upp för mig som jag ställer upp för dom.
, att dom har min rygg i alma läggen, jag har aldrig riktigt haft det där från varken föräldrar, kompisar eller någon pojkvän. Hela mitt liv har varit på en skör tråd med dåliga föräldrar som knappt funnits där när jag verkligen behövt dom. Som vänt mig ryggen vid sämsta tillfället. Men jag förstår ju också att jag kämpat mig hit på egen hand, vilket är duktigt gjort utav mig. Såklart har det funnits några på vägen men i slutändan så är jag bara en förbi fart ser jag det som. Någon som man kan stjäla energi av och få boost av och sen när jag vill ha lite tillbaka då kastar man bort mig som en gammal disktrasa. Tråkigt men sant. Jag har också med åldern börjat satt gränser och det gillar man inte riktigt, man blir arg, ledsen och besviken på mig för att jag kan inte bry mig om någon annan. Hmmm.. Detta är otroligt jobbigt, ledsamt och ångest laddat för mig. För det enda jag gjort är att ägna mitt liv åt andra människor som inte ägnar mig en sekund. Det finns en person som ägnat mig mycket tid och jag saknar honom ibland, han var en av mina bästa vänner, sambo och då kärleken jag endast ville ha. Men vi växte ifrån varandra och jag fick panik. Idag kan jag nog ångra lite grann att de vart som det vart. Men det är också gjort. Iaf så blir jag lite förbannad också när alla är så himla upptagna av sig själva hela tiden att dom glömmer bort mig. Hädanefter ska jag tänka noga innan jag svarar på något. Jag ska sätta mig själv i första hand och jag lär öva på att inte få dåligt samvete.
0 kommentar(er)
