-Idag blir tjejerna 1 månad. Allt går fort framåt. Dom är stadiga, behöver inge andningsstöd och äter nu mer på flaska väldigt mycket. Personalen är lite förvånade över hur pass pigga dom är fast dom är så små. Inte så vanligt att man kan amma eller ge dom flaska såhär tidigt.
-Dock så börjar jag bli less på det här. Jag vill åka hem till min säng, till en vanlig vardag som inte innefattar sjukhusmiljö. Att jag knappt kan gå ut. (Jag kan gå ut men när jag ska in igen måste jag ringa för att bli insläppt och vi måste kolla så personalen hinner passa också). Jag vill kunna ställa mig och laga mat om jag känner för det (i Uppsala fanns det tillgång till spis så man kunde laga mat). Slippa ha personal springande hos en stup i kvarten (nu springer dom knappt här längre men) Jag vill sova bredvid Fredrik i samma säng, inte varsin säng som står bredvid varandra. Slippa vakna av att någon springer förbi i träskor. Eller för att någon smäller igen dörren så de ekar i korridoren utanför. Få direkt solljus från fönsterna och inte ha en korridor emellan.. Kunna pyssla hemma så som tvätta, så lite frön osv..
0 kommentar(er)
