Jag har väl funderat en del på det och insett att jag har förlorat säkert 7-8 veckors graviditet. Graviditeten var ju super tung tidigt.. Innan jag ens visste att jag var gravid mådde jag pyton. Bara tanken på mat fick mig att spy, jag var helt väck och sov typ före kl 19 på kvällarna. Jag trodde jag höll på att bli sjuk, eller hjärtinfarkt. Dricka vin var hemskt. Smakade så förbaskat illa så jag förstod inte vad det var. Rätt så tråkig semester så. Haha.
Sen när jag visste att jag var gravid så hade jag ju blodtrycksfall flera ggr. Höll på att svimma på jobbet och jobbet vägrade typ släppa hem mig. Fick plocka bort mediciner. Sen började jag få ont i handlederna, kroppen sa ifrån om mycket. Orkade knappt gå. Tog hissen på jobbet. Men samtidigt har jag missat flera veckors graviditet. Jag missade en vanlig förlossning också. Jag trodde inte att jag skulle bry mig. Men såhär i efterhand blir jag ledsen när jag tänker på det. Nog för att jag vet att det inte ser ut som på tv men jag missade något som jag är gjord för att göra. Vet att vården är toppen idag och att Lilly hade kanske inte levt idag om vi inte hade den vården vi har idag.
Men jag är avis på dom som föder normalt. Jag förstår inte HUR man kan vilka genomgå kejsarsnitt, absolut om det är nödvändigt. Men aldrig annars. Jag fick inte träffa tjejerna förens ca 12 efter förlossningen. Sen bara det att knappt ta sig upp själv. Nu hade jag tur ändå att jag kunde gå på toa själv också så. Jag förespråkar INTE kejsarsnitt. Men hela den biten av "förlossning" var hemsk enligt mig. Jag var otroligt blottad. Man glömde lite bort mig i rummet under förlossningen. Ändå är jag duktig på att "låtsas" att allt är bra. Något som min egna mamma lärt mig. Är inget jag är sådär jätte stolt över att ha lärt mig och jag hoppas att jag inte för över det på mina tjejer.
0 kommentar(er)
