Först och främst kommer en massa gammalt ikapp än. Man känner sig som världens ensammaste person. Jag är ganska duktig på att stänga ute alla dessutom. Jag vill inte visa mig sårbar inför mina vänner.
Jag gråter nog minst en gång om dagen men det skulle jag aldrig erkänna om någon frågade.
Du lovade mig guld och gröna skogar, men du var inte beredd att ta emot mig när jag föll, då vart det jobbigt.