Jag har under senaste tiden funderat en hel del kring mig själv och vad jag varit med om.. Jag har trott att de egentligen inte varit en sån stor sak. Men jag inser mer och mer att det är en ganska stor sak och det förstör min framtid, leker med min hjärna konstant. Jag har inte förstått hur mycket det har påverkat mig. Att få höra. "Varför klär du dig sådär?" "Ska du få kuk ikväll?". "Ikväll är enda kvällen jag kan ses och då kan inte du". "Ska du supa ikväll så du får lite stock?". "Den där musiken kan du ju inte lyssna på, vad är det för skit". "Skit i skolan för min skull". "Snälla det är ju egentligen dig jag vill ha, jag vet inte varför jag är med henne". "Jag älskar dig Malin, jag lovar dig, jag vill inte ha henne, jag vill ha dig". "Varför ska du gå på fest för när du kan träffa mig?"
Jag trodde att det som gjort mig illa värst var att han hade flickvän och låg med två stycken till förutom mig varav en var då min bästa vän men det är inte bara det. Det är så mycket annat. Jag kommer inte ihåg allt men det där är mycket utav det. Jag gjorde ju tyvärr ganska många val där, inga val jag är stolt över idag och jag skäms väldigt mycket över dom. Men han borde fan skämmas mer. Han var den vuxna, han var den med flickvän, han var den som övertalade mig till allt. Jag försökte bryta. Jag försökte sluta träffa honom. Men han spelade så förbannat på mina känslor och på mitt samvete att jag knappt har något idag. Han förstörde mig under dom absolut viktigaste åren av ens liv kan jag tycka. Då man bygger sig själv och hittar sig själv. Han saboterade min personlighet som jag hade, den glada jag som inte var speciellt bitter, som mest bara ville ha kul och misstrodde ingen. Detta har gjort mig otroligt vilsen i mig själv, osäker på mig själv och vad jag vill, vad jag gillar att göra. Mycket gör jag för att det förväntas av mig som tjej/kvinna. Men jag själv vet nog inte riktigt vad jag vill för jag vågar inte vilja. Jag gömmer mig hellre och blir arg och bitter. Livet är verkligen hårt. Jag vet inte om det är pga detta som jag inte riktigt haft någon vän i mitt hörn. Någon som tänkte på mig när jag behövde det, någon som faktiskt hörde av sig till mig och inte tvärtom. Jag vet inte. Jag försöker höra av mig till dom jag tycker betyder något. Men jag känner mig ganska betydelselös för många. Aldrig riktigt haft "den där" vännen för den jag trodde var det böt alltid ut mig emot andra hela tiden eller umgicks med mig i reserv. Finns många orsaker till varför jag är som jag är idag. Men testa gå i mina skor en dag, det har inte varit enkelt.. Jag har kämpat länge själv och jag fortsätter såklart med att kämpa själv. Jag har försökt att vara den som förstår, försökt anpassa mig till allt och alla, försökt göra alla andra nöjda och glada före mig själv. Det är nog nu.
0 kommentar(er)
