Jag har aldrig tänkt på detta förut och alltid tyckt att de var bra att vara dagbarn. Men mindes just en händelse med en av dagmammans äldre söner.
Han utan någon anledning vad jag minns bara pucklade på mig. Och när jag berättade detta för dagmamman så brydde hon sig inte så mycket och påstod att jag säkert inte var oskyldig. Men jag minns faktiskt inte att jag hade gjort något och att jag var oskyldig. Den känslan att inte bli trodd är ganska jobbig och jag inser att den händelsen kanske spelar större roll i mitt liv än vad jag tänkt på.
Jag har ofta en känsla av att inte bli trodd eller att man inte tar mig på allvar.