Det är långt ifrån enkelt, jag trodde heller inget annat. Men känslomässigt går jag ju snart sönder. Mitt hjärta spricker snart över att jag inte kan göra så mycket.
Jag har å andra sidan inte haft den enklaste starten som mamma.. Jag blir dessutom avundsjuk på föräldrar som får ett barn i taget, ett barn att hålla kolla på, ett barn att mata, byta blöja på, tänka på osv osv.. Jag är storm förtjust över att jag fått två barn samtidigt och hur häftigt det är tro inget annat. Hur häftigt det är att jag burit på två person inuti mig som idag är så himla olika. Men jag vill ju också ge dom allt som jag skulle kunna om dom var en åt gången. Jag skulle kunna finnas till där för dom på ett helt annat vis än att dom nu måste dela på mig hela tiden. Men jag är också stolt över att klara av två små liv samtidigt. Jag önskar också så att dom inte hade gomspalt.. Jag vet att det är en ganska enkel operation och det är enkelt att åtgärda, men det är också en väldigt tuff operation att genomgå. Men jag vill inte att dom ska ha ont. Jag mår dåligt bara av att tänka på det. Men så snart det är över så hoppas jag att vi snabbt kan gå vidare och glömma det här första året som föräldrar och att Lilly absolut inte minns något utav det.
0 kommentar(er)
