Livet har varit ganska upp och ner vänt till och från och sist jag kände sug att skriva så krånglade det med inloggningen för någon vecka sen så jag vart irriterad och gav upp. Men nu så..
Jag är väl snart gråhårig kan jag tro..
- Jag vet inte vad jag ska säga längre, det finns nog inga ord kvar längre.. Jag ska lämna allt bakom mig men helt klart så försöker ingen annan göra det. Jag ska sluta titta bakåt men att min kille har gamla saker kvar ska bara accepteras. Jag försöker komma över ett jobbigt förflutet som jagar mig och gör att jag mår dåligt idag av det, då var jag ung och korkad och idag är jag skadad och rädd. Jag vet inte hur jag ska komma över det men jag försöker och samtidigt så har jag en kille som ja jobbar emot mig typ varje sekund han kan. Han flörtar med gamla "ex" eller vad det nu är jag vet ärligt inte för han säger olika varje gång. Hur jag ska kunna lita på honom och samtidigt bygga på mig själv vet jag inte. Förmodligen så går det inte och han försöker nog inte dra sitt strå till stacken.. Jag får känslan av att han bara nonchalerar allt i hans väg. Han skulle nog inte ens reagera om jag inte kom hem nå mer eller inte svarade på vad han skriver. Han skulle nog inte reagera om jag låg död bredvid i sängen. Jag vill bara ha en partner som tar hand om mig och bryr sig om mig. Kramar mig när jag är ledsen. Inte någon som hela tiden jobbar emot mig och gör livet helt jävla ogenomlidligt. Pratar inte med mig, diskuterar inte igenom saker och ting bara säger gör det gör det... Hela tiden jagar framåt.. Stannar aldrig upp och njuter av MIG en sekund.. Bara jagar vidare till nästa sak. Jag känner mig inte uppskattad alls. Jag lär nog aldrig känna mig det heller.. Allt jag gör märks aldrig av, eller uppskattas... Jag har ingen lust att göra någonting, jag känner mig värdelös och äcklig.. Jag försöker prata igenom det för att göra det bättre men då springer han ifrån mig och vill inte ens ta tag i bekymret.. Jag önskar att han inser allt detta nu eller för 6 månader sen.. Men ser tyvärr inte ut att bli snart.. Detta gör mig väldigt ledsen, återigen så kämpar jag ensam i motvind.. Jag orkar INTE mer.. Jag har ingen glädje kvar och den lilla jag har så har jag ingen "hobby". Men det är min hobby att sticka.. Eller att ta det lugnt framför en film eller serie. Vi ska visst alltid göra det han vill så jag gör det han vill för att göra honom lycklig. Men jag är redo att köra ner i älven och frysa ihjäl typ..
0 kommentar(er)
