Jag tror jag är rädd för att vara mig själv inför alla människor. Det är alltid någon som dömmer mig eller talar om för mig "Nä men så kan du inte säga" precis som att jag varit ett olydigt barn. Men man kan visste säga så och det är vad jag tycker och tänker. Men många människor är duktiga på att tala om för mig på ett byråkratiskt sätt att "sådär får man inte göra". Jag vet vad som är rätt och fel. Fick lära mig det väldigt tidigt i livet. Jag växte upp väldigt fort för jag behövde det. Men jag har aldrig heller fått höra att jag är duktig eller att jag gör någonting bra. Jag har typ fått klara mig själv. Och hjälpa min syster. Jag tycker ändå att jag har roat mig också. Men alla dessa idiotiska vänner man haft genom alla dessa år har ju knäckt än. Eller så har jag själv knäckt mig. Jag vet inte. Jag har även märkt att jag har svårt att säga ifrån åt människor runt omkring mig. Vet inte när det hände. Hade inga problem i tonåren med det. Men sakta men säkert maldes jag ner till köttfärs. Typ..
Jag HATAR motgångar. Jag orkar inte med dom just nu. Dom har inte heller hjälpt till så mycket dom senaste 2 åren. Jag vill bara att livet ska flyta på lite och förstå mig också. Men det är väl jag som är en jävla kossa och en kossa förtjänar väl ett förjävligt liv kanske. Känns som det..
0 kommentar(er)
