Alla är vi olika och alla tänker olika. Jag tänker ju tills mitt huvud exploderar.. Det kommer nog aldrig ändras eller så skjuter jag mig en dag när det blir för mycket.. Jag gör detta för att skydda mig själv, för att jag är rädd. Ingen ser att jag är rädd för jag har satt på mig en mask, ungefär som i filmen the mask. Jag vill inte vara mig själv för ingen älskar den personen, ingen vill ha den personen, jag själv vill inte veta av den personen så varför skulle någon annan vilja det ?
Jag har sen jag var liten blivit förminskad, bortknuffad när jag behövde kärlek, ljugits för när jag har behövt sanningen, jag har fått klara mig själv när jag behövde hjälp, ingen tror på mig att jag inte mår bra, jag ser på andra att dom inte tror mig. Jag har bara fått höra hur dålig jag är, jag har aldrig fått beröm när jag varit duktig. Jag har varit själv med mina tankar väldigt länge och såhär blir det visst. Jag vill bli älskad för den jag är, men den jag är har jag knuffat bort för hon har aldrig dugit åt någon.. Jag försöker resa mig upp och skaka av mig allt och vara mig själv men jag ser att andra inte gillar mig så jag tar fram denna fasad som alla gillar. Jag har försökt sett allt meningsfullt med livet men jag ser ingenting längre.
0 kommentar(er)
