Jag har alltid känt mig utanför. Att jag är annorlunda, jag är känsligare än alla andra. Men har under åren byggt upp en mask för att dölja det. Jag har alltid känt mig sämre än alla andra på allting. Jag har ingenting jag är riktigt bra på, mer än att vara lat. Jag anser mig duktig på mitt jobb men aldrig någon som lyssnar så jag har slutat brytt mig. Så vad är jag bra på? Jo ingenting! Jag känner mig helt värdelös i den här världen och jag känner mig helt onödig. Varför föddes jag? För att träffa min stora kärlek som nästan krossade mig totalt? Eller för att höra från alla hur värdelös jag är.? Eller att jag ska sluta för jag är löjlig? Men alla andra får hålla på? Jag vet inte vilken sida jag vaknat på idag faktiskt. Jag känner mig väldigt nere faktiskt. Vet inte om han jag är ihop med skulle lyssna om jag berättade för honom. Ibland kan han vara lite hård emot mig men jag förstår honom också. Men han lyssnar för det mesta. Jag är nog väldigt svår att vara ihop med. Tror jag har en form av ADD eller något. Blir jag ledsen så blir jag så väldigt ledsen, hela världen rasar typ. Det känns faktiskt så. Är jag glad så är jag så glad så jag spricker.. Jag har ett svängande humör jag vet och Janis är underbar som står ut med mig..
Vi har haft det väldigt upp och ner och bråkat väldigt mycket. Men vi är också från olika land och jag tror vi ser olika på allting. Och jag tror äntligen vi kommit fram till att vi ser allt lite olika.
Jag är för tillfället sjukskriven. Mina lungor håller på att ta dö på mig och doktorn vet inte varför. Men hon sjukskrev mig veckan ut så jag får vila lite till iaf.
0 kommentar(er)
