Känslan när min morbror och hans kille siktar på nytt hus. Självklart glad för deras skull. Kul för dom att dom ska köpa nytt hus och tur för mig att jag inte bor kvar i Göteborg. Dom kommer flytta närmare Kungsbacka och risken att faktiskt springa in i Simon kommer bli större än någonsin när jag väl är där nere.. Risken att jag faktiskt åker och tittar vart han bor blir större. Alltså det känns som jag är värsta stalkern. Men jag tycker mig inte ett dugg vara det. Vi bor massor av mil ifrån varandra så hur kan jag då stalka någon ? Eller det kanske man kan ?
Har en annan fråga..
Jag slits mellan alla dessa känslor, samtidigt som jag vill stå upp för mig själv och inte bli tagen för givet så vill jag samtidigt vara snäll mot andra. Detta är svårt och mitt i det hela har jag känslan av att jag kommer bli bedragen och jag försöker samtidigt arbeta med känslan av att allt behöver INTE vara perfekt. Någon som förstår mitt dilemma? Ganska svårt att göra allt detta på samma gång och det blir gärna kortslutning i min hjärna just och man går tillbaka till gamla vanor..
0 kommentar(er)
