Det slog mig ganska hårt igår.. Men nu förstår jag mycket varför jag är och gör som jag gör. Jag och janis vart osams igår och jag var väldigt stressad och ville be honom om hjälp att göra lite av alla 100 saker jag hade i huvudet. Jag försöker vara så duktig som möjligt på så kort tid som möjligt för att bevisa för min mamma att jag klarar av detta. Men det roliga är att min mamma är inte ens här och ser så jag förstår inte ens varför. Men jag har under hela min uppväxt hört allt jag är dålig på eller allt jag gör dåligt. Har väldigt sällan blivit stöttad av min mamma eller fått höra något positivt när jag gjort något bra. Jag har endast hört allt det dåliga och fått höra hur dålig jag är. Hon har aldrig pushat mig till något, pushade mig aldrig att plugga till uska det gjorde jag själv. Hon pushade mig aldrig att ta körkort. Det var jag som gjorde det och mitt ex hjälpte mig väldigt mycket också. En ☆ till honom. Min mormor och morfar har också varit guld värda! Efter morfar dog så var det bara mormor men det här räckt gott det också. :)