Jag måste säga att han jag träffar just nu är ganska underbar ändå. Jag är rätt knepig och ställer nog konstiga krav. Men mest av allt är jag knepig och det är svårt för honom också jag förstår det. Glömmer bara bort det ibland. Jag känner också att ju mer ärlig jag är emot honom ju enklare blir det för båda oss. Jag vill inte vara en dryg påfrestande flickvän men samtidigt så känner jag mig så himla osäker på alltihopa så jag blir såhär. Jag jobbar på det och försöker. Men det är svårt och gamla vanor kommer tillbaka, gamla minnen kommer tillbaka. Men jag börjar också förstå att han gillar mig nog väldigt mycket som står ut med allt det här. Jag ska försöka bättra mig och vara en bättre flickvän. Men sen kommer alla känslor över mig och jag kan inte kontrollera det. Det är som om någon tar över min kropp och gör saker som är helt sjuka. Men han är helt underbar som inte blir tokig på mig och ber mig fara och flyga.
I like u
0 kommentar(er)
