Han utnyttjade mig på alla sätt som gick. Jag var ung, dum och kär.. Jag var en stark person med starka åsikter och kände mig stadig på benen. Nu 10 år senare känner jag mig skadad. Det har kommit ikapp mig. Jag märker att jag är rädd. Rädd för att bli lurad.. Rädd för att vara snäll emot någon som bara utnyttjar mig. Han fick mig att göra alla möjliga saker som jag självklart gjorde, för sånt gör man för någon man är kär i. Eller? Jag gör sånt iaf. Eller gjorde ska jag väl säga. Jag vill inte vara en person som tänker på gammalt men jag kan inte rå för det, det har gjort mig till den jag är idag. Jag vet inte om jag är stolt över det men jag kan inte rå för det, jag känner mig knäpp i huvudet. Jag har stora problem att lita på någon. Släppa någon inpå livet helt och vara helt ärlig. Ärlig med hur Jag känner, hur Jag mår eller vad Jag vill.. Det aset skadade mig och jag lät honom göra det om och om igen. Han bröt ner mig i små små bitar.. Tills jag tappade bort mig själv helt. Han fattar det nog inte ens. Att jag mår såhär för att han gjorde som han gjorde. Jag vill inte titta tillbaka men jag kan inte rå för det. Jag är livrädd att det ska hända igen så om jag är gnällig och tjatig eller sur så finns det en STOR anledning till att jag är sån. Jag kommer nog inte berätta det för vem som helst men..
Jag vill nog vara säker på att "han" jag väljer gör allt för mig innan jag är säker på honom, precis som jag gjorde allt för idioten. Han hjärntvättade mig fullkomligt!
0 kommentar(er)
