Jag vet inte vad det är idag. Känns som att känslorna är överallt och jag känner mig ledsen. Jag inser att livet är en enda sörja. Ska det vara såhär ? Jag får lite panik faktiskt. Jag förstår att man inte kan va glad jämt. Men varför känns det såhär ? Helt meningslöst? Eller är det jag som ramlat ner i ett hål av tankar? Det känns då så. Hur ska det här sluta? Kommer jag bli sårad. Vill han såra mig ? Leker han med mig? Är han seriös? Vart är detta påväg? Vad ska andra tycka? Jag vet inte varför jag tänker så mycket. Jag har alltid varit sån tror jag. Jag vet heller inte hur jag ska skingra mina tankar. Jag kanske bara ska låta dom vara. Låta dom skölja över mig och ta mig med mig ner i djupet? För det känns som ett enda djup när det sätter igång och jag känner mig blottad och ledsen. Vågar knappt berätta för någon. Jag är rädd för att alla ska vända mig ryggen som dom flesta gör när jag berättar något. Det kanske är bättre att låta det vara som det är. Låta mig sjunka ner i djupet. Alla verkar så glada jämt. Är ingen osäker? Ledsen ? Är det bara jag? Tänker jag för mycket igen? Överanalyserar jag saker ? När det blir såhär så fungerar jag knappt som människa. Jag kan inte tänka och jag kan inte göra något. Jag vill bara ligga i sängen och gråta.
0 kommentar(er)
